En ny början.
Alltså, jag gillar ju det här med att blogga. Det har jag alltid gjort. Jag började skriva för min egen del, och det kommer jag fortsätta med.
Vi ställs ständigt inför förändringar av olika slag. Stora som små. Mitt liv har förändrats ganska drastiskt. Från att vara säker på min punkt, till att inte vara säker på något alls i livet.
Det finns så mycket jag vill skriva. Både bra och dåligt, jag vet inte riktigt var jag ska börja.
Vi har alltså bestämt oss för att separera, jag och daniel. Det är ett stort steg för alla inblandade, och just nu går vi igenom en kämpig tid. Jag vet inte hur vi kommer se på varandra som personer efter det här. Det är så infekterat på alla sätt. Huvudsaken är att alla inblandade kommer må bra i slutändan - på sitt håll. Då tänker jag i första hand på barnen. Jag vill ge dom det bästa av det bästa. Även två vänliga föräldrar som kan tala med varandra och umgås. Tyvärr kan man inte få allt.
Jag har länge funderat på att börja skriva här igen. Det har kliat lite i blogg-fingrarna så att säga. Jag har levt i ovisshet ett bra tag och inte vetat vart jag ska ta vägen. Men nu vet jag. I vår får jag tillgång till min och barnens egna lägenhet.
130 kvm, 4 rok, 4 fungerande kakelugnar, högt i tak. En lägenhet i gammal stil med fina spegel- och par-dörrar. Jag tror att det kommer bli alldeles perfekt för mig och min lilla familj.
Det jag är mest orolig för är hur i h****** jag ska klara av att vara utan mina barn. Jag har varit tillsammans med dom istort sett varje dag sedan de föddes. Jag skaffade barn för att jag vill vara med dom och nu blir jag tvingad att lämna bort dom varannan vecka. Fruktansvärt jobbigt! Det gör ont i hela hjärtat när jag tänker på det!
Tänkte göra om bloggen lite så småningom. Jag är ju ingen data-hacker så det blir väl inget flashflash, men kanske något iallafall :)
Klockan är inte mycket men både barnen och jag är helt galet trötta om kvällarna nu när vi har varit sjuka med förkylning och feber. Dags att krypa ner bredvid en snuffsig Alva och bara njuta av ljudet av hennes andetag. Jag fyller på mitt hjärta med kärlek inför min ensam-utan-barn-vecka. <3
Jag tänker på er varje dag. Hoppas allt ska bli så bra det går. Du vet var vi finns. Styrkekramar!!!!!